Xenotransplantation

Jag är boskapsuppfödare. Det är underligt hur man kan bli fäst vid de svin vi föder upp. Det är svårt att låta dem gå men vi bara måste. Vad som vore det värsta är att vi skulle misshantera dessa djur bara för att vi vet att de eventuellt skall bli en del av ett experiment. Vi är skyldiga dem att vi tar hand om dem. Jag vet att det är onaturligt att de tillbringar hela sitt liv inomhus och ofta isolerade, men trots det tror jag att de har ett bra liv.

Jag har arbetat för tio år för att framgångsrikt kunna transplantera svinhjärtan in i människor.Jag har sett förskräckliga lidelser av människor som har en medfödd hjärtsjukdom. Min son Toby föddes med ett svagt hjärta. Han kunde knappt gå och kunde inte leka med andra barn. Vi väntade på att man skulle hitta ett donerat hjärta, men Toby dog innan ett hjärta blev tillgängligt. Jag vill inte att andra barn och familjer lider på samma sätt som Toby. Det är därför jag tror att xenotransplantation är viktig.

Jag väntar på ett hjärttransplantat. Mitt hjärta har krånglat i flera år, men bilolyckan i somras var en så stor chock att hjärtrytmen har varit felaktig ända sedan. Läkarna säger att sannolikheten att man hittar ett hjärta för mig är ringa. Jag har hört om xenotransplantation – att ett svinhjärta transplanteras in i människan. Jag är vegetarian och avskyr blotta tanken, men den blir mera fascinerande ju längre jag måste vänta. Jag vill bara bli frisk och se min dotter växa.

Jag är hjärtkirurg vid ett sjukhus. Jag specialiserar mig i hjärttransplantationer. Det finns åtskilliga människor som köar för ett donationsorgan och de flesta av dem kan inte leda ett aktivt liv. Jag är intresserad av att svinhjärtan kunde användas i stället för människohjärtan. Några patienter kunde hoppa högt opp - om de kunde - om de hörde om en sådan chans. Min enda bekymmer är att vid xenotransplantationen kunde ett virus tränga sig till människokroppen.
På grund av HIV- och Creutzfeldt-Jacobs -skräcken bör vi vara ytterst försiktiga; vi vill inte sprida mera sjukdomar i världen.

Jag är arton år. Jag reste omkring i Sydafrika under tre månader innan jag gick till college. Att så många människor dör av AIDS-relaterade sjukdomar är mycket fruktansvärt.
Västerlänningarna har läkemedel för AIDS, men de skickas inte vidare till Afrika. Också kondomer kan hindra HIV sprida sig, men de skickas hit inte heller! Varför gör inte människor i västvärlden någonting för att hjälpa? Varför slösar forskarna fortfarande pengar till nya forskningsgrenar, som t ex skapandet av genetiskt modifierade svin för organdonation? Det finns många andra sätt att minska mänskligt lidande och bättre sätt att använda pengar.

Jag bor i New Delhi med min fru Radha som är läkare och med min familj. Jag tror att det är karman – utkomsten av ens dåd antingen i detta eller föregående liv - som förorsakar fel vid födseln, såsom medfödda hjärtfel. Radha har berättat mig att människor i västerländerna vill ha svinhjärtan in i sig! I västerländerna försöker forskarna allt möjligt endast för uppfinningens och ryktets skull. Samtidigt ser jag varje dag hur människor svälter eller blir vanföra av sjukdomar som kunde förebyggas. Varför får denna ojusthet fortsätta?

Min son är nu 35 år och har ett hjärtfel. Vid sin födsel var han nära döden. Han går mycket sakta med käpp och behöver ständig hjälp. Även om vi har råd med att försöka flera olika botemedel, ingen av dem har hjälpt. Min son har stått på väntelistan för ett hjärttransplantat för några år. Jag kunde göra vad som helst för att se honom vara glad och må bra. Jag har hört det kunde vara möjligt att transplantera svinhjärtan in i människor. Jag hoppas att forskarna lyckas med det. Jag undrar om detta hinner rädda min sons liv?

Jag letade förtvivlat ett hjärta, och när jag erbjöds ett svinhjärta tog jag genast chansen. Naturligtvis är jag belåten med att jag mår bättre och att jag kan göra mera. Men ju längre tiden går desto värre känner jag om att jag har ett organ från ett svin inom min kropp. Hade det varit t ex en höft av svinben skulle det ha varit ok, men när det gäller hjärtat är saken annorlunda. Det förefaller som om min kropp inte avstötte hjärtat fysiskt men som om jag själv hade avstött det i mina känslor.